Välkommen till

Förlaget Ulfsäter

Förlaget Ulfsäter vid Sveriges sydligaste udde ett stenkast ifrån havet i Smygehamn, är förmodligen ett av världens minsta förlag. Det ligger i ett gammalt gårdshus där det finns mycket i väggarna för här klippte Jan Troell bl a sina filmer Utvandrarna och Nybyggarna efter Vilhelm Mobergs böcker.

Själva bokutgivandet har de senaste åren legat lågt, desto mer har det arbetats med research, manuskript och dokumentärfilm. För närvarande är tre olika dokumentärfilmsprojekt på gång. Och ett bokmanus.

Några av de filmer som Förlaget Ulfsäter producerat i samarbete med Revilo Production och Flirmfilm har nu lagts ut på Vimeo. Filmerna handlar om allt mellan himmel och jord!

Några är av mer privat karaktär, som den om min morfar Arre Essén t ex men kan vara roliga för vem som helst att se. Jag är journalist men det var tack vare morfar som jag snöade in på böcker och film när jag fick ärva hans omfattande arkiv för vår släkt. Det resulterade i boken och TV-serien ”Famna livet” och sedan dess är jag fast både i min egen och andras släkthistorier.

Filmen ”Överlevarna” om den ryska tsarfamiljen Romanov kom till för att jag råkade träffa en fantastik berättare Albert Bartridge med insyn och kunskap i familjen på ett sätt som grep tag.

De intressanta filmer jag varit med om att producera tillsammans med skribenten Caroline Berglund och fotografen Gunilla de Besche Öhrvall, kan tyvärr inte läggas ut av upphovsrättsliga skäl. Liksom produktioner för Sveriges Television.

Under rubriken Morfars sagoböcker kan man bläddra i tre av morfars roliga sagoböcker en gång flitigt lästa av hans barn och barnbarn.

Under rubriken BÖCKER visas en del av Förlag Ulfsäters bokutgivning och vad som skrivits för andra förlag.

Den här hemsidan tillägnas INGEGERD WIKANDER i Nyköping som den 15 maj 2008 räddade mitt liv genom Heimlichmanövern

På en stor fin middag satte jag en köttbit i halsen. Det var omöjligt att få luft, går inte in på detaljerna och hur det kändes men ett kort omtumlande ångestladdat ögonblick hann jag inse att nu var det klippt för min del.

Då kommer en ganska liten och späd kvinna framrusande, tar mig om revbenen, lyfter, trycker och ruskar om mig så att det kändes i månader efteråt. Och ut for köttbiten! Jag kommer aldrig att glömma hur det kändes att plötsligt känna det ofattbara, att försiktigt få dra efter andan efter den omgången.

Det är så sant som det är sagt: Men ska inte prata med mat i munnen!

Mycket roligt och spännande har jag fått vara med om i mitt liv. Och det jag fått uppleva och uträtta efter 15 maj 2008 är tack vare Ingegerd Wikander.

Så här funkar Heimlichmanövern

Alltings början – Morfar

”De gamla papperna läggas undan, de bleknade bokstäfverna få behålla sina minnen…”

stod det på ett av de tusentals papper min morfar efterlämnade till mig vid sin bortgång 1969.

Och de gamla bokstäverna fick både behålla sina minnen och tack vare min morfar också dela med sig av dom! Tack vare morfar Arre Esséns beslut att överlåta sitt omfattande och fantastiskt intressanta släktarkiv till mig. Att han gjorde detta berodde, tror jag, på två saker, hans barnbarns, alltså mitt, intresse för vår släkt i kombination med hans förtjusning över att detta barnbarn blev journalist. Hela det enorma släktarkivet bortlovat till Kungliga Biblioteket hamnade istället hos mig. Det ändrade, när det gick upp för mig vad dom gamla papperna hade för minnen, hela mitt yrkesverksamma liv.

Morfar Arre

Upptakt till filmskapandet

Eskil och Thomas kollar läget. Mats Ungern von Post på skärmen.

Agneta läser, Thomas spelar in.

Äntligen! Famna Livet versionen gjord under takåsen i Ystad – i hamn.

Upptakten till att Förlaget Ulfsäter överhuvudtaget ägnat sig åt att också göra film, vilket inte alls var meningen från början, beror på min skräck att tala inför publik. När min mamma Ulla fyllde 70 år, satt jag ihop ett litet diaspel med fotografier att visa på väggen medan jag, för att komma undan att själv stå där och berätta, spelade upp talet för henne och om henne på födelsedagskalaset från en kassettbandspelare. När mamma ville se det igen och så en gång till, förde det goda Ödet mig, skokartongen med diabilderna och kassettbandet till den då tonårige Thomas Nilsson och hans framlidne pappa Eskil som hade en liten videofilmverkstad Eni-Foto under takåsen i sitt hus i Ystad.

Jag glömmer ALDRIG känslan som drabbade mig när bilder på mamma, musik från en LP-skiva och tal från min kassett ”satts fast” på ett VHS-band! Det var magi!

I ren panik för att komma undan att hålla ett utlovat föredrag för min släktförening om mitt ärvda släktarkiv från morfar fortsatte samarbetet med Thomas och hans pappa. Då hade jag skrivit ett manus, numrerat dior i det oändliga med brev och dagböcker, som mixtrades ihop av far och son, som också lade in vacker musik från kassetter och LP-skivor, och då och då kommenderade mig till en enkel mikrofon som dinglade ner från takåsen för att läsa in något. Vi arbetade under tidspress, ibland både natt och dag. Videofilmen blev klar precis till släktmötet.

Filmen som jag döpt till ”Famna livet” visades till kaffet, den var 5 timmar och en kvart lång. Det var utlovat visning i en halvtimme. Monitorn gick igång och medan min röst dånade ut över församlingen, försvann jag, som hade sådan panik att tala inför människor, ut i en park med min lilla dotter Yohanna. Efter den utlovade halvtimmen satt släkten kvar. Efter 5 timmar och en kvart var kaffet kallt, och släkten satt kvar.

Den privata familjeversionen av ”Famna livet” låg sedan till grund för en TV-serie ”Famna livet”. Att den så att säga upptäcktes var tack vare att Lena Larsén, då vid Kulturen i Lund fick se ett brottstycke av den under en research jag gjorde där. Att den blev av är tack vare chefen för SVT i Malmö på den tiden Bengt Linné och för att den tidens ”Big Time Producer” vid Malmö TV, den fantastiskt begåvade Marianne Söderberg i samarbete med fotografen Bosse Blomberg tog släkthistorien ”Famna livet” till sitt hjärta.

Samarbetet med Thomas och hans pappa i deras lilla primitiva studio under takåsarna i Ystad kom att pågå i flera år. I en privat familjefilm om min pappa Esbjörn till hans 80-årsdag, föddes idén till det som kom att bli filmen av min man filmregissören Jan Troell ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Maria Larssons historia var med i filmen om min pappa, hon var min pappas faster. Thomas och jag gjorde också förlagan till det som blev TV-serien ”Skandalen i Ystad”.

Jag misstänker starkt att utan min munhäfta och det opretentiösa samarbetet under takåsen tillsammans med Thomas och Eskil Nilsson i Ystad på 1980/1990-talen hade min så kallade filmkarriär inte existerat. Jag hade helt enkelt inte vetat om eller fått uppleva den där märkliga magin som kan uppstå genom mix av bild och ljud på rätt tid och plats med rätt människor.